"En bana med doft av Ljusdal från sent fyrtiotal."
Vad var det då som var viktigt för att få fram den där "Ljusdals-doften"?
Först och främst de tre tågspåren med persontrafik. Och det typiska stationshuset vid spår 1 och en plattform med ett lika typiskt perrongtak mellan spår 2 och 3 . Spår 3 utgör rakspåret.
Där håller snälltågen, som ska kunna bestå av åtminstone fyra personboggivagnar och en resgodsvagn, dragna av ett D-lok. I H0 betyder det en perronglängd på minst 150 cm.
Spår 2 trafikeras främst av Hudiksdalstågen, antingen rälsbussar eller ångloksdragna, men även av rälsbussar mot Bollsjö. Spår 1 används av rälsbussar och för rundgång med ångloken. Både spår 1 och 2 har anslutning till lokstationen. De behöver inte så stor perronglängd som 3:an.
För godstrafikens fjärr- och lokalgodståg behövs ytterligare minst två tågspår med direkt anslutning till alla de tre utfarterna och gärna med plats för lok och ett 20-tal axlar. Samt några stickspår för rangering och ”parkering”.
Därtill behövs en mindre lokstation med vändskiva och koltag. Samt ett rundstall, som ska vara gult.
Dessutom ska det vara två utfarter åt sydost, som går parallellt någon meter, en elektrifierad till Bollsjö (Bollnäs) och en ”oelektrisk” till Hudiksdal (Hudiksvall).
Åt nordväst ska linjen gå ut mot Ångsele (Ånge). Parallellt med den utfarten ska det finnas ett utdragsspår för rangering. Om det blir möjligt att ansluta någon timmeranknuten verksamhet vore det kul.
Bredvid det ljusgrå stationshuset ska det ligga ett ljusgult järnvägshotell, som är något större till formatet. Och mellan stationshuset och lokstationen ett stort rött bostadshus för personal. Bredvid hotellet vore det fint med en gångbro tvärs över bangården.
Så såg den stationsmässiga visionen ut. Var den realiserbar på det tillgängliga utrymmet? Och gick det att få in några trevliga omgivningar, som t.ex ett stänk av Ljusnan, en glimt av Kyrksjön och lite barrskog?