|
Dök upp i min tankevärld någon gång på 80-talet. En tidigare modelljärnväg - byggd på 70-talet tillsammans med sönerna, som dock inte fastnade i hobbyn - hade sålts inklusive rullande materiel. Av någon outgrundlig anledning hade dock det sparats, som skulle kunna tänkas ha rullat i Ljusdal på den tiden jag som grabb hängde på stationen, d.v.s. på sommarloven i mitten och slutet av 1940-talet.
Efter hand samlade jag på mig mera prylar - mest lok, räls-bussar och vagnar - som skulle passa in i ett framtida projekt.
Det enda som hann byggas under den yrkesverksamma tiden var några testbanor för att se hur fordonen uppförde sig i växelgator
och kurvor med olika struktur, radier och lutningar. Och några försök till Y-rälsbussar.
Olika räls- och koppelfabrikat provades också. För den sista provbanan valdes Peco code 100, som - med undantag för den dubbla korsningsväxeln som hade för liten spårvidd - fungerade mycket bra. Rocos kortkoppel tyckte jag fungerade bäst även om
det såg ganska klumpigt ut.
När väl yrkeslivet var avslutat 1999 och vi flyttat till Södra station, var det bara att sätta igång. Hobbyrummet är 2,5 x 4,0 m, har en dörr och ett fönster och måste förutom järnväg rymma verkstad och "bibliotek". I början lekte jag med ett Mac-baserat spårplanerings-program - Design Your Own Railroad. Det var kul, men hade för begränsad funktionalitet och noggrannhet, så istället skaffades CadRail från Sandia Software.
Ett bra CAD-program i all ära - men hur såg projektidén ut; vilka
var de styrande kraven och önskemålen. Och vad kunde realiseras?
Och varför Ljusnäs? Insikten att någon kopia av Ljusdal skulle det aldrig bli tal om, gjorde det bekvämast att döpa om orten. Och för att slippa höra eventuella besserwissrars kommentar: "Så där såg det ju inte ut i Ljusdal!"
| 
Ljusnäsprojektet